var ett tag sen, idag var jag i borås med en vän, det blev inte riktigt som tänkt, men löste sig ändå.. 

men har varit med fina vänner den senaste tiden, det har varit fint. 

vissa människor gör ens liv mycket lättare, jag har dessa människor i mitt liv, 

snart är de helg igen, det känns som att tiden går alldeles för fort, i helgen blir det haloween fest hos två av de finaste människorna som finns.. det kommer bli fett bra och vi kommer ha en fantastiskt bra kväll! 

vi hoppas på mycket skratt och roligheter, frågan är ju mer vad man ska klä ut sig till? 

ja, det löser vi under veckan antagligen.. 

ikväll ska vi iväg till ungdomsledaren och handet gött, det blir ett gött gäng som hänger där.. 

nu ska jag fortsätta min sociala stund ;) 

helgen har varit minst sagt kaotisk, ja, inte varit hemma sen i fredags, kom hem vid 9 tiden ikv.

det var en behövlig paus hemmifrån, de var fint!

men ah, kaos oh skrik och gråt från alla håll oh kanter har det varit iaf.

alkohol, elakheter oh skratt, ja helgen med få ord nu.

huvvudet värker, scout var sådär, vännerna lika fina som vanligt, och massa drama i kyrkan. 

det blir äckligt tråkigt att ställa upp när de enbart är motgångar, men jag kämpar på.. 

huvudet går i 110, är de rätt? borde jag lägga ner? finns det någon lösning? 

jag vet faktiskt inte, ibland försöker jag intala mig att " tiden löser de flesta problemen" 

men en del dagar känns det verkligen meningstlöst med allt man gör.. 

idag är en sådan dag, jag hoppas och ber innerligt att jag har en bra dag imorgon då allt verkligen klaffar, där man kan se det ljusa i allt man gör.. 

energi påfyllning är något jag behöver väldigt snart, mkt mkt snart! 

nu strax sova, och hoppas på en bra nattsömn.. 

i helgen har det hänt massor, det har varit en bra helg, även om jag har det tufft just nu, så vet jag att jag har människor runt omkring mig som gör att jag mår bättre för stunden.. det gör livet lite enklare.. 

Ifredags så var jag först med tina, jag satt och skrev ihop min andakt som jag skulle hålla på tonår sedan på kvällen.. 

det var jobbigt att skriva ner allt, då man verkligen hade hela sitt liv på ett papper. 

jag umgicks med lalla och karro fram tills det var dags för tonår, halv 8 gick vi dit för lite bön för kvällen, under tonår fick man välja lite olika stationer, men jag fick panik, ångesten kom närmre och närmre, jag klarade inte av att vara kvar, så tog min egen tid till att förberedda mig mentalt på att stå upp framför alla och prata, och alla som känner mig vet om att jag har världens talarskräck, men 15-30 min själv var alldeles utmärkt för mig, jag lugnade ner mig, gick tillbaka, fikade med alla tonåringar, sen hade jag min andakt, det var så skönt att alla faktiskt satt tyst och lyssnade på allt man hade att säga, 

I lördags så umgicks jag återigen med karro, senare kom även madde, vi gick under kvällen till kyrkan och där var vi ett gäng som åt lite mat, spelade spel och lekte, det var exakt en sådan kväll jag behövde för att hitta tillbaka till mig själv, att veta vad jag egentligen har för bild av mig själv.. 

idag är det söndag, varit i kyrkan där tina gick med i församlingen, hon sjöng en låt som betyder massor för henne, och det gjorde hon bra också, det blev jätte bra och jag är så stolt över henne. hon vågar stå för sin tro och det är de inte alla som gör.. 

Nu ska det bli födelsedags firande eftersom hon fyller på tisdag, det blir en bra eftermiddag/kväll detta tror jag! 

det blir bra om man har rätt inställning, det har jag lärt mig genom åren.. 

om du har en bra syn på livet så har du ofta också goda chanser till att få ett bra liv. 

så det sista jag vill säga er, låt inte det negativa tänkandet ta över ditt liv, ler du, så ler också någon annan! 

<3!

lördag, fint med lite sömn utan att hela tiden behöver vakna varje halvtimme .. 

men jag vet inte, jag har så mkt jag skulle vilja skriva här, så mycket tankar, det känns som jag hela tiden går runt och försöker ge alla människor jag träffar ett leende, för att jag är rädd att dem ska förstå hur illa det egentligen är.. 

jag förstår ingenting längre, att jag hela tiden går och kollar upp mot himlen, för har man huvudet uppåt så går tårarna tillbaka, det syns då inte hur man egentligen mår. 

man hoppas från dag till dag, men ibland känns det sjukt ovärt att hela tiden leva på hoppet.. 

men jag vet att jag måste orka le för andras skull, om inte jag ler, hur ska dem då kunna le? 

det är så man får tänka, så nästa gång du får se mig, så är det leendes... :)

jag har idag gjort ngt som är en av mina största rädslor, natti!

denna veckan trodde jag skulle bli en av de lugnare jag varit med om, men tydligen inte, det fungerar inte så.. 

denna veckan med minst planering i har inte blivit ett dugg lugnare, det har varit med kaos än någonsin, samtal hit och dit, möten här och var. 

ja ingenting blev som det egentligen var planerat, mitt liv blir aldrig som det är planerat, men vad gör det?

det viktigaste är att de fina fortfarande finns kvar i livet.. vilket det gör hos mig, aldrig haft det så bra som nu egentligen! 

men när det blir kaos i vardagen så blir det även kaos i huvudet, men det löser vi inom några enstaka dagar förhoppningsvis! 

hejhej. 

tisdag, igår började en ny vecka, det blir fint tror jag.. 

allt som behövs i sverige är en gnutta sol, men vill den visas? nej... 

imon är de onsdag, då åker vi iväg till sjukhuset i värnamo, på torsdag är de tandläkarn och scout som gäller, på¨fredag är det tonår och vi taggar andakt, som kommer ta dö på mig, annars är de lugnt! 

ha en finfin dag allesammans!