Du är något större, något som ingen annan förstår, allt du gjort och allt du sagt.

det är något större, känslan du kom och gav, det är alltid något större.

ditt liv är så ofartbart mycket mer betydelsefyllt än du vill erkänna.. allt du gjort och sagt har gett många människor hopp om något större.

jag saknar att höra dig på kvällarna, att se dina svart sminkade ögon titta in på mig på nätterna då du inte kunde sova, då du inte kunde göra annat än le mot mig när du såg mig. När jag kände mig så speciell av saker vi gjorde tillsammans.

Att se glimten i ditt öga när vi sprang runt som små barn, lyssna på allt dumt och knasigt du gjorde med folket när du var liten innan jag fanns. Det gör mig lycklig, det ger mig hopp, eller inte längre, men det gjorde, det gav mig en styrka i början, men även nu försvinner det med tiden..

Alla fick de ut något av dig, men jag minns det inte, allt är så otydligt, ditt liv är otydligt för mig, varför bara 6 år tillsammans, var det ens värt att bli min för så kort tid? varför ger du mig så många besvär, varför finns det ingen som kan ta bort det?

var det en feg utväg enligt mig, ja självklart, varför jag lät dig göra det?, den tanken har slagit mig många gånger, men jag har valt att svälja och dölja att den poppat upp i huvudet på mig, men med tiden så sägs det att man måste bearbeta, men frågan är om man egentligen bearbetar det eller om man bara glömmer med åren?

Finns det en möjlighet att glömma något sådant? eller är ger man folk en bortförklaring?

Det är nog något ingen egentligen vet, förutom jag, men ibland vet jag inte själv det..

Dock märker man med tiden att du blir mer och mer känd som självmordspojken i Gislaved, det var något folk känner till eller kände till, du är en del av mig, även om jag inte alltid vill det eller känner för det, vill jag komma bort från dig så går det inte, för alla vet att vi är syskon. Dina syskon kan du aldrig ta bort även om du vill det. man ska älska och hata sina syskon mer än något annat. Din familj är den som tar dig genom allt i vårt och torrt, du gav oss aldrig chansen, så varför ska vi ge dig en chans? Hatet fanns där ett tag, men även det har försvunnit med tiden.

Jag älskar dig som fan, du var den enda som förstod, som hade tid och älskade mig till 100% och det visste du.

hoppas jag.

Behöver dig nu, men du finns inte här, eller du är alltid med mig de vet jag också, men behöver dig i person jämte mig nu, inte bara i mitt hjärta, för den platsen har du föralltid!

dagens tanke, sjukt mycket text, ingen kommer orka läsa allt oh de förstår jag.. :P men behövde få ur saker ut ur mitt huvud..