kan man ju också kalla det..

går en månad mellan mina halsflussar känns de som, ja jag går på ytterligare en tur penicillin, men jag överlever väl trorja..

Alla människor pratar om att krascha, hur farligt det är och vilket hinder det kommer bli i livet efter, men finns det någon som verkligen bryr sig om en i närheten skulle krascha?

Vad skulle du göra om din bästa vän gråter dagarna i ända?, eller om det är mamma,pappa eller syskonen, vet du då vad du ska göra? nej, tror faktiskt ingen vet det, för man antar att en sån grej inte ska hända.

Alla vi människor tänker att , ja men visst, livet är lite tufft ibland, men det klarar vi, alla har någon gång tänkt så, nekar ni till det nu så ljuger ni inte bara för andra utan också för er själva..

livet är tufft även om vi förnekar det.

Men vad gör vi om vännen eller familjemedlemmen inte kommer ur sin krasch? om ingenting hjälper emot allt gråt?

det vet jag inte, tror inte de finns några direkta svar på det, utbrändhet drabbar fler människor än vi tror.

Nu kommer det oftare i unga åldrar också.

vad ska vi göra åt det? för stressen och kraven de bara ökar för varje år, vi kan inte klona oss, fast vi många gånger önskat att vi kunde.

att ställa upp, ännu ett krav, hur gör vi då? hjälper vi eller skälper vi personen i fråga?

Har inget direkt svar på det heller,men tänker på det ofta.

Är det värt all energi jag lägger ner på människor eller förstör jag bara.. det är ju ingen mer än jag som vet, och inte alltid ens jag.

vet inte vart jag vill komma med detta, men det är mina tankar för idag...

Hoppas du blir bättre snart <3